Så kom då äntligen valparna, låter som man väntat och väntat men dom kom på dan. Läste en erfaren uppfödare som skrev på sin sida att om du har första parningen en onsdag, då kommer valparna på onsdagen 9 veckor senare. Om det stämmer? Ingen aning har för lite erfarenhet men det stämde på Leasy och på Daisy iaf.

Denna födsel var lite pirrig, jag var i Halmstad i tisdags på mässa och i Helsingborg i onsdags. Tät kontakt med Owe så klart och han tempade och ringde, tempade och ringde………. Tisdagsnatten blev det inte mycket sömn och på onsdagen när vi just hade ”riggat” mässmontern ringde Owe och sa att tempen sjunkit. Ja då vet man ju 12-24 timmar ca. Jag jobbade klart och åkte från Helsingborg strax före 18.00, då hade det gått 6 timmar. Resan hem gick lite fort och jag är lite glad att inte sheriffen var ute just den här kvällen smiley Nåväl väl hemma var Daisy orolig och ville ut, bädda, dricka vatten, ville ut o.s.v. o.s.v. kl. 02.30 kom första valpen, en brun hane med rumpan först. Därefter en pytte liten tik och det är förmodligen den som syntes på ultraljudet och som vi trodde skulle resorberas. Sista valpen av dom sju kom 06.30, då hade jag bäddat rent och gjort allt klart. Vi såg ju 5-6 på ultraljudet smiley så den sista lilla flickan var bonus.

Brödkorg med duk i, våg, anteckningsblock, iförd morgonrock i valplådan, ja så ser väl alla ut när tiken valpar smiley

Igår blev en tuff dag, dåligt med sömn i tisdagsnatt, någon timme onsdagnatten och sen jobba torsdagen med 2 utbildningar. Sov ganska ovaggad i valprummet i natt.

I skrivande stund är jag enormt orolig över den lilla, lilla flickan och över en av hanarna som jag tycker blir kall och ofta ligger ensam en bit bort från Daisy. Lovar hålla er informerade.

Skrivet ett par timmar senare:
Det gick inte vägen för den lille killen. Hade koll på honom hela tiden att han skulle vara varm mm, men han klarade det inte smiley Försöker vara pragmatisk att det är bättre att det hände nu, han fick inte lida o.s.v. o.s.v. men skit också, det gör ont och nu är jag ju inte mindre orolig för den lilla, lilla, lilla………….

//Anna